language arrow_drop_down
DK NO EN
share
Blogg: 2021-03-09

DFX – vad är det

Ett inte helt ovanligt scenario när det gäller nya produkter är att någon har hittat en nisch som inte är fylld, eller en ny tillämpning av en gammal princip, och experimenterat fram en funktionsmodell hemma på kammaren eller i labbet. Denna modell må vara hur genialisk som helst, men det är därmed inte säkert att den går att sälja som en produkt. Det beror på prototypers naturliga utgångspunkt att man gör vad som helst för att få dem att fungera, ibland till vilket pris som helst.

The devil is in the details

Resultatet är vanligen dyrt, komplicerat, inte vidare robust, hopplöst att montera eller en kombination av alltsammans. När vi på Prevas får i uppdrag att förverkliga någons idé till en säljbar produkt brukar vi tillämpa ”Design For X”-tänket.

X:et kan bytas mot diverse olika bokstäver, men de vanligast förekommande är M, A och S:

  • Manufacturing = tillverkning
  • Assembly = montering
  • Serviceability = servicevänlighet

I detta inlägg kommer jag att fokusera på Design for Manufacturing.

Design for Manufacturing (DFM)

Att konstruera för rationell tillverkning är som princip enkelt. Det handlar om att designa varje ingående detalj på ett sådant sätt att det är enkelt att tillverka den med vanligt förekommande metoder och att hålla komplexiteten till ett minimum. Svarvning, fräsning, borrning är typiska metoder för metalliska material, åtminstone innan seriestorlekarna ökar. Men om man behöver vända på detaljen flera gånger i maskinen för att kunna skapa alla ytor och features så drar priset iväg. Kanske kan man lösa det genom att byta till en fleroperationsmaskin, men timkostnaden på en sådan är högre än en vanlig svarv/fräs. Oavsett vilken maskin man har så kostar varje verktygsbyte tid och därmed pengar, så att konstruera så man kan använda samma svarv/frässtål till så mycket som möjligt är därför bra.

Eftersom tid är pengar så är det bra om man kan få så snabb avverkning som möjligt. Grova frässtål går att köra snabbare än klena, så undvik smala spår, små innerradier och liknande om möjligt. Om man tillåter grova ytor eller släpper på toleranserna så kan man också öka farten vilket gör detaljen billigare.

Vid större seriestorlekar så blir det inte sällan någon form av verktygsbunden design, dvs gjutna eller formsprutade detaljer. Verktyget är relativt dyrt, men om man ändå kostar på sig ett så ska man se till att få med så många kluriga detaljer som möjligt med en gång så att eventuell efterbearbetning blir minimal. Det kan handla om att tillverka gängor direkt i verktyget, lägga in spår för tätningar eller spara tunt gods där man vill ge möjlighet att slå ut öppningar bara för att nämna några exempel.

Något som lätt glöms bort är features som inte bidrar till detaljens funktion, men som gör tillverkningen enklare. Det kan handla om att bereda plats för utstötare och ingöt på formbundna detaljer, eller lämna klackar på vilka man placera detaljen vid uppmätning, eller ett strategiskt placerat hål där man kan fästa en krok för efterföljande lackeringsmoment.

Det går att fortsätta räkna upp saker som bidrar till en lättillverkad detalj, men ni har säkert fattat poängen nu! Och naturligtvis är det inte så lätt att få till en bra produkt bara för att man optimerat alla detaljer in absurdum. För de ska ju passa ihop också. Mer om det i nästa inlägg!

// Ulf Sahlström, Senior Mechanics Architect med 25 års erfarenhet i yrket

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    Relaterade artiklar

    pageRefs: [Produktutveckling, Hållbar produktion]